Traditionsenligt bjöd Roger även i år på "julklur" och i år blev det nog ett av de allra klurigaste i historien. Inspirerad av ett gammalt program för Bergslagsrallyt, som så många gånger körts på bl.a. Bockhammarsvägen, bestod årets julklur av transportsträckor och specialsträckor. Transportsträckorna var "vanlig OL" till en fast kontrollpunkt på kartan, sedan tog specialsträckan vid:
SS1.
40m, N, 100 G, H, 165m NNÖ, 90 G, H, S
107m tv. vä, 128m, 107m, 90 G, H, S, 30m,
st, ut,ss1.
För en elitorienterare som jag (hrmm..) var detta ju busenkelt... "GÅ 40m norr, vrid 100 grader höger, GÅ 165 m nordöst, vrid 90 grader höger, GÅ söder 107 m, sedan tvär vänstersväng 128 m, 107 meter rakt, på sedan 90 grader höger och söderut 30 m - OCH SE - vid masten bakom kommunhuset sitter kontrollen där vi STämplar UT på specialsträcka 1! " - hur svårt kan de va?
Jaja, det visade sig att bara 4 tuffa erfarna klurlöpare antog Rogers utmaning, Hasse Å, Ragnar, Jonas och Hannes. INGEN av dessa är ju kända som "rallyförare" och dagens resultat visade också varför... INGEN klarade hela kluret, någon hittade ingen specialsträcka alls och några klarade faktiskt hela 2! (av banans 5...)
När man sett startfältet, var det ju ingen "högoddsare" att gissa att Hannes skulle va den som stog som segrare i årets julklur =). Grattis Hannes! (synd bara att det inte gav nån utdelning för oss som spelade..)
För de mindre erfarna orienterarna och julklurarna hade Åke fixat några alternativa aktiviteter. Först bjöds på en Foto-OL bana i Skinnsberg, med kluriga frågor om klubben. Bland dessa deltagare var det idag en total Holländsk dominans. Det var naturligtvis familjerna Spierings och van Loenhout som med släktingar och vänner såg till att kompensera det snåla deltagandet på "rally kluret". Det tog visserligen lång tid, men alla kom så småningom tillbaka och efter rättning av tipskupongerna och med en hel del nyvunnen klubbkunskap, kunde konstateras att Kees var ensam med 7 rätt av banans 9 frågor.
Medan alla tinade upp i klubbstugans värme med hjälp av kaffe, glögg, bullar och kakor, började Iris lite försiktigt prova micro-orienteringen i en labyrint som Åke skottat fram på gräsmattan. Det blev inledningen till en kamp som vi sällan skådat.
5 banor fanns att välja på och när Iris var ute på sin andra bana blev Stans holländska kompis Jessie nyfiken på vad hon gjorde. Snart var också Jessie ute på banan och drog i nästa sväng också med sig storasyster Famke. Det var helt fantastiskt, dessa båda tjejer hade aldrig varit i kontakt med orientering förut och nu sprang de och pressade tiderna som "våra" barn presterade, ja till slut presterade de till och med bättre tider!
Nu var isen bruten, alla barn sprang ut och in och försökte hela tiden få bättre tid än den andre och det dröjde inte heller länge innan papporna ville visa att "pappa kan bäst".
Inte förrän långt in på eftermiddagen började deltagarnas ork att tryta och tiderna på de olika banorna stabiliserade sig. Då var det dags att tumla hem i den gnistrande snön och välförtjänt pusta ut efter en intensiv men fantastisk rolig dag!